Skivbolag: Mosia Recordings Utgivet: 21 februari 2025
Var man inte medveten om att EUROBEAT förärats sin titel av att de
individuella låttitlarna i sin tur hänsyftar till europeiska städer hade det sannolikt varit
lätt att dra slutsatsen att det var en pastisch på genrebenämningen afrobeat.
Den hänryckande rock som Malmö-trion Ön! ägnar sig åt minner nämligen en del om afrobeat, med den instrumentalt lekfulla och polyrytmiska inramningen som främsta
fundament, samt de återkommande vokalt mässande inslagen.
De
senaste åren har en ganska omfattande strömning inom den instrumentala musiken
utgjorts av band – översvallande ofta just trios – som noga studerat och hämtat
inspiration från Afrika, Asien eller Syd- och Centralamerika. Inte
sällan går det att finna tydliga spår av just afrobeat, eller exempelvis thailändska psychrock och cumbia i den
ständigt växande diasporan som aktivt väljer bort sång. Texas-baserade Khruangbin är kanske den mest
namnkunniga av dessa tripletter, andra är australienska Glass Beams och colombianska
BALTHVS. Gemensamt för dem är emellertid att de spelar en sorts rock som
inte gärna vill ta plats, i alla fall inte medelst det sedvanligt bredbenta valspråket
skramlar högst, skramlar bäst. Det är snarare en finessfull rock det
rör sig om, nästan kalkylerande i sin rytmik, som varken sitter längst fram
eller längst bak i klassrummet, utan som har sin plats lite i skymundan, där
den får ombesörja sitt och stilla förkovra sig.
Precis här finner vi också Ön!.
Ön! består av Jens Lindgård (The Mopeds, Damn!), Jens Jansson och David Birde, de två sistnämnda med ett förflutet i Brainpool, och redan på det första albumet, det tre år unga Sagobeat,
var det experimentella och entusiasmerande uttrycket liksom grundmurat och färdigt. Redan då stod det
klart att Ön! har för avsikt
att spela en djupt rytmiskt fusion av allsköns stilar och genrer, som funkar
precis lika bra på skiva, som på dansgolvet.
Från inledande ”Antwerpen”, till avslutande
”Tallinn”, är musiken ömsom avslappnat följsam, ömsom upplyftande svängig. Skira
medryckande melodier blandas upp med en enormt taktfast rytmsektion, emellanåt
förstärkt med allehanda slagverk, melodica och, som tidigare nämnt, chant-lika vokalinslag. Det är
oupphörligen underhållande och nyfiken musik, vars väna och tillmötesgående kärna skänker den här vårvintern välbehövlig värme.
