Skivbolag: Kinship Music Utgivet: 14 februari 2025
Vi kan, för ordningens skull, ta det med en gång; FANTAZIA är den första delen i en tilltänkt trilogi som Vaz har för avsikt att släppa i år. Det glädjer mig. Det glädjer mig enormt faktiskt, för det enda negativa omdöme som möjligtvis går att uppbringa satt i relation till den här briljanta första installationen är den i sammanhanget knappa speltiden.
De sju spåren som utgör FANTAZIA pågår nämligen i blott 22 minuter och 13 sekunder, ändå hinner syskonen Jenny och Cecilia Vaz, som har sina rötter på Kap Verde, både slå an och brodera ut några av de vackraste och mest stämningstäta kompositionerna jag hört på mycket länge. Eller kompositionen snarare, för den här låtföljden ter sig mer som en sammanhållen sats i en symfoni eller en svit, än ett traditionellt album, något som kommer fantasin och förväntningarna att fullkomligt slå volter av glädje mot bakgrunden att ytterligare två satser är att vänta, innan det här konstverket är fullbordat.
Från inledande ”Mourn”, som bjuder på det mest hänförande gospel som går att föreställa sig, till avslutande ”Spiritus Machina”, vars progressivt elektroniska fond skulle kunna tjänstgöra som manifest för syskonduons afro-nordiska futurism, är uttrycket oavbrutet djupt poetiskt och cinematiskt. Initialt bygger albumet mot den tematiska mittpunkten, den senaste singeln ”Atlanten” – med tillhörande codat ”Färgerna”, därefter firar den klädsamma melankolin någon slags lågfrekvent födelsedag med ”Slowmotion”, som ger oss den urtjusigt mässande refrängen ”Du är så snygg i slowmotion”. Oberoende av om det är instrumentalt eller inte är FANTAZIA ett oupphörligt flöde av tidlösa intryck som blickar såväl framåt och bakåt, som inåt och mot något annat – något okänt.
När det tar slut finns det inte mycket annat att göra än att trycka på Play igen. Och tålmodigt vänta på nästa del i den här ypperliga uppvisningen i futuristiskt egensinne.
