Mycket lite, närapå ingenting faktiskt, är känt
om Sun Atlas. Med föresatsen att musiken ska tala för sig själv har den hävdat
Los Angeles-baserade gruppen valt att inte avslöja sina egentliga identiteter. Syftet
är att till varje pris undanhålla individen, för att istället skapa gemenskap
och sammanhang utifrån vad de faktiskt gör, och inte vilka de är. Som ett direkt
alternativ till toxisk individualism. Det är en beundransvärt och livsnödvändig
föreställning, allra helst i ett klimat där idoldyrkan kommit bli legio och den
obehagligt raskt tilltagande ”vi och dem”-mentaliteten ideligen får nytt syre,
inte sällan av just en ensam individ med, mer eller mindre, svårt gudskomplex.
Return of the Spirit är Sun Atlas andra album. Det inleds med ett par försiktiga klanger från en tibetansk klockskål, följt av några
kosmiskt spretiga synthslingor. Som musikaliskt manifest tjänstgör dessa inledande
sekunder, innan trummor, klaviatur och sedermera blås brakar igång på allvar, ypperligt;
här har vi med något otidsenligt och transcendalt att göra.
Därefter tar den hemliga orkestern ut svängarna
i en ljuvligt genreöverbryggande och sanslöst afrobeat-svängning matris av spirituell
ethio-jazz, filmisk soul och garage-funk, som upphör först när albumet dessvärre
tar slut. Ständigt närvarande är känslan av rymd, både den spatiösa rymd som sträcker
ut sig i låtarna, och bidrar till att rytm- och blåssektionerna oavbrutet är i finstämd
samklang med varandra, samt den rent cinematiska rymden, som gör sig påmind genom
produktionens många elektroniska inslag.
Det är omöjligt att inte komma i rörelse när man
är i förbindelse med Return of the Spirit. Vare sig det sker rent fysiskt,
och tar sig uttryck i några högst oplanerade danssteg eller ett ihållande
rytmiskt huvudnickande, eller om de många musikaliska infallen och genomgående välorkestrerade
idéerna – oljefaten i ”Message from the Snakes”! – framkallar en sinnesrörelser
som kommer mungiporna att hissas upp.
När det hela är slut vill man väldigt gärna
trycka på play igen. Helst snarast möjligt, så att den varma och inbjudande känslan
av att vara i Sun Atlas sällskap inte har minsta risk att bedarra.
