Skivbolag: DeepMatter Records Utgivet: 1 augusti 2025
Det är en klädsam modell, och en för vårt
genreuppluckrade tidevarv passande form: den att låta olika artister – från
skilda musikaliska domäner – samsas om sången. På sin debut-EP Can We Go
Back har det unga svenska kollektivet Pink Butter, bestående av Oskar
Bettinsoli, Björn Lehnert, Malte Bergman och John Bjurström, outsourcat
sånginsatserna till lika många vokalister som det finns låtar (instrumentala ”Voice
Memo” undantaget).
D’Angelo-kollaboratören Jemaine Holmes dyker upp vid två
tillfällen, röstskådespelaren och sångerskan Joanné Nugas vid ett annat, och
Slum Village-bekanta rapparen T3 gästar på titelspåret – årets allra finaste
gåva för den med förkärlek till millenniumskiftetsrap. Det är ett synnerligen
lyckat grepp, som skapar känslan av ett hjärtligt kuraterat och väl
sammanhållet mixtape, där den påtagligt barnsliga vurmen för jazz, soul och
hiphop, samt alternerandet däremellan, stundtals är så omfamnande att jag
brister ut i spontana leenden och ohämmade fniss.
Samtliga sångare beter sig
exemplariskt, och som tonsättande kompband beträffat är Pink Butter ganska
fantastiska. Det inte sällan basstunga och spatiala groovet svänger stundom
precis lika motståndslöst och fjäderlätt som på nämnda D’Angelos Black
Messiah (2014), och produktionen är exakt så polerad och följsam som den
bör vara.
Ibland – mest hela tiden faktiskt – glömmer jag att det är med såväl
landsmän som med debutanter jag har att skaffa, vilket i sammanhanget måste ses
som ett omdöme godare än många andra. Därför väljer jag utan omsvep att arkivera Can We Go Back i kartongen märkt: ”Ska bli
intressant att höra vad de tar för sig härnäst”.
