Skivbolag: Koyo Records Utgivet: 19 september 2025
Jag är nästan barnsligt förtjust i Oddjob Plays Weather Report (2019), ett album som inte bara gör precis vad titeln antyder, utan också tar källmaterialet – de klädsamt utvalda halvrariteterna ur Weather Reports repertoar – och uppdaterar dem för samtiden med fingertoppskänsla och stil. Skiftningarna från originalen är inte enorma; ofta ligger skillnaderna i detaljerna – de små utflykter som Oddjob tillåter sig, vilka färgar förlagorna med den klang som är omisskännlig för kvartetten.
Jag skulle säga att det är just detaljrikedomen, och den påtagligt ombonade och bekväma hemvisten i det förflutna, som gör att Oddjob efter över ett kvarts sekel som aktiva fortfarande släpper musik som känns genuint modern och intressant – oavsett om den är skriven för barn eller vuxna, eller består av originalkompositioner eller andras verk.
På det nya albumet Atlas rör det sig uteslutande om originalmaterial. Arbetet med skivan inleddes redan under 2023, men lades temporärt i malpåse eftersom basisten Peter Forss inte längre hade möjlighet att vara en del av Oddjob. Arbetet med Atlas återupptogs nu i våras, med den nya basisten Viktor Skokic, som kompletterar kvintetten som sedan tidigare består av Per ”Ruskträsk” Johansson, Goran Kajfeš, Daniel Karlsson och Lars Skoglund.
Albumet inleds med ”Crumbs 1”, en kort men stämningsfullt kärnfull markör som presenterar det elektroakustiska landskap vari hela albumet kommer att utspela sig. Därefter följer ”Baby Bop”, och det dröjer inte mer än ett par minuter innan den ganska muntra och traditionella jazzen får sällskap av små, knappt märkbara men likväl ureffektiva synthinlagor. De där små detaljerna – som ofta härstammar från instick på modularsynthar, eller som i titelspåret från en försiktig vibrafon – bidrar med en nerv och en närvaro som lyfter låtarna från habila till briljanta, och finns strösslade lite här och var genom hela albumet.
I övrigt rör det sig, som vanligt när det gäller Oddjob, om en laginsats. Den rika orkestreringen tillåter samtliga medlemmar och deras instrument att hitta utrymme och ta plats, och de är nästan löjligt samspelta. Musiken känns organisk och fri, emellanåt med spirituella förtecken – något som blir tydligast i de spår där tempot skruvas ned lite, som i nämnda ”Atlas” eller i ”Saker Blir Inte Alltid Som Man Tänkt Sig”. Andra gånger, som i ”Up & Away” eller avslutande ”Danese”, svänger och kränger det mer än vad som borde vara möjligt för en kvintett.
Med Atlas fortsätter Oddjob att visa varför deras ställning är så högaktad inom svensk jazz. Med en förmåga att förena tradition och nytänkande på ett sätt som känns både självklart och överraskande blir Atlas ett album som inte bara befäster gruppens konstnärliga integritet, utan också deras nyfikenhet och vilja att utforska nya ljudlandskap. Det är ett verk som på samma gång andas erfarenhet, lekfullhet och precision.
