"Skir" är den andra singeln på kort tid från Kalle Kovács enmansprojekt NERIKE, efter "Förgänglighetens år", som släpptes i slutet av januari. "Skir" är en låt om bottenlös förtvivlan och kris, som med skrämmande närvaro tar pulsens på samhällets skuggsidor. Det är en låt om att inte längre orka.
Berätta om bakgrunden till "Skir", hur kom den till?
– Jag arbetar på Sveriges Radio och hade under en intensiv period ganska många redaktörspass på kvällen. En stor del av kvällen går då åt att hålla koll på vad som händer runtom i våra län och helt enkelt ringa till räddningstjänst och polis för uppdateringar kring olika händelser. Just den här perioden var det så kusligt många ärende som rörde människor som inte mår bra, som helt enkelt fått nog.
– Det här brukar vara snabba och rappa samtal, men den här kvällen efter att pratat om liknande ärenden återkommande flera dagar i följd var det som att jag och rösten på den andra sidan stannade upp och bara pratade om hur svårt många har att hitta sin plats. Att hitta rätt.
– Grejen med NERIKE har alltid varit att låta musik växa fram sådär – ur konversationer. "Kommer inte undan", "Värst av allt är det vackra vädret" och "Kom" är alla låtar som blev till efter samtal med människor. De låtarna handlar om helt andra ämnen, egentligen, men att skriva musik på det där sättet har jag alltid gillat.
– Så på väg hem från jobbet den där kvällen så kände jag väldigt starkt för att bara skriva av mig. Inte nödvändigtvis för att göra en låt av, utan bara få ur mig allt. Sen har de här raderna fastnat i mitt huvud så när jag lekt runt med ljud så har jag återkommande sjungit de orden och till slut fanns "Skir" bara där, egentligen utan att jag försökt skriva en låt av det hela.
Vad är det för ämne och frågor du vill belysa med singeln?
– För mig är det här en låt om att våga lyfta på huvudet och försöka se förbi fasaden om att saker och ting bara ska lösa sig. Att helt enkelt stanna upp i sin flykt. Det är ganska enkelt att vara lite sjyst och fråga "hörru, hur är det, faktiskt?" och att man ska våga säga, om man själv får den frågan, att saker kanske inte är vad de en gång var. Det kan ju faktiskt vara en fin dörr till ett närmare band och ett sätt att se till att ens omgivning dels mår bättre, men framför allt att de får möjligheten lyfta en själv om saker inte är bra.
– Jag har skojat om att det är fyra och en halv minut reflektionstid över hur ens omgivning egentligen mår och medan det finns något himla pretentiöst över att se en låt så, så känner jag väl att det kanske inte är helt fel? Eller?
Den förra låten du släppte, "Förgänglighetens år", utforskar även den desorientering och flykt, vad är det som intresserar dig med dessa teman?
– Flykt är ju på så många sätt det mänskligaste som finns. Jag kan bli så avundsjuk på människor som vågar sälja allt, lämna familj och vänner och våga gå fullt ut för sina drömmar. Jag vågar liksom inte gå ifrån en fest för tidigt för att inte uppfattas som otrevlig, samtidigt som vänner till mig kan säga upp sig från sina drömjobb "bara" för att bra ha lite mer kul i livet. Den typen av flykt har ju nästan blivit en produkt som säljs idag där man ska ut i världen i en van och "leva ett fullgott liv, utan att vara bunden till något".
– Men det där är flykt som man på något sätt kan unna sig – att bara ge sig av och se vart resan bär. "Förgänglighetens år" rörde lite vid den typen av flykt där man bara ger sig av i hopp om att det ska kännas lite bättre lite längre bort. "Skir" rör sig mer mot flykt som är betydligt mer destruktiv och svår och ibland är ju gränsen där hårfin. Det finns någonting i det där gränslandet som greppar tag i mig i alla fall.
Tycker du att du som artist har ett ansvar att åskådliggöra samhällets skuggsidor?
– Jag vet inte om jag skulle vilja sträcka mig så långt som att säga att det handlar om ansvar. Mest för att det är väldigt, väldigt svårt och att musik – enligt mig – alltid bör ligga så nära ens egna hjärta som det bara går. För mig har det alltid handlat om att skapa små tidskapslar som man kan kasta sig in i ett par minuter och minnas tillbaka till någonting som där och då utspelade sig eller som greppade tag i en.
– Samtidigt är det lite otäckt när man börjar närma sig ämnen som nästan leder en när man börjar skriva. "Kom" är en sån låt för mig som nästan skrev sig själv och där jag kände mig enormt utlämnad av den kort efter låten släpptes. Jag märkte dock också, för första gången, hur en låt faktiskt kan träffa personer i samma situation väldigt djupt och det har gjort att jag vågat mig på de här låtarna som ska släppas nu framöver.
Du har varit sporadisk med singelsläppen, med ungefär en låt per år sedan 2019. Nu har du släppt två låtar redan i år, är det mer på gång? Ett album?
– Mer musik kommer redan senare i år. Vad det gäller album så har min dröm alltid varit att få jobba med större konceptuella album med NERIKE – att det inte blivit så har egentligen bara att göra med att jag inte känner att jag har den kunskapen som jag behöver för att förverkliga alla idéer. Men jag lär mig, ju. Varje låt är ett steg närmare en acceptabel nivå där jag känner att jag kan låna så pass mycket tid av en lyssnare.
Vid akuta lägen eller självmordstankar, kontakta alltid 112. Hit kan du vända dig om du mår dåligt: Mind Suicide Zero
