Den egyptiske artisten och kompositören Maurice Louca har tidigare skapat musik för teater- och dansföreställningar, samt specialkomponerat stycken för bildkonst – något som tydligt och uttrycksfullt genomsyrar Barĩy (Fera), Loucas sjätte album i eget namn.
Sömlöst och atmosfäriskt vackert väver Louca samman element från elektronisk minimalism, psykedelisk rock, jazz och arabisk folkmusik till en fantasieggande blandning, inte helt olik vad Melbourne-suveränerna Glass Beams åstadkom på fjolårets allra finaste skapelse, EP:n Mahal.
Likt Mahal är Barĩy (Fera) fylld av komplext pulserande polyrytmik och hänförande melodier, samt en österländsk mystik som bidrar till att skapa ett meditativt ljudlandskap precis i skarven mellan det elektroniska och det akustiska.
Louca spelar fjäderlätt och hypnotiskt på specialbyggda gitarrer, vars mikrotonala och experimentella nyanser för tankarna till Oren Ambarchi – en artist som alltmer framstår som Loucas själsfrände och tematiska parhäst. Det är ofta drömskt och mångfacetterat, med en hypnotisk nerv som driver musiken framåt – som i ”Lawendi”, en ökenlägereldsraga man önskar ska pågå evinnerligt, eller ”El Taalab”, vars balanserade energi rymmer lika delar kaos som stilla ordning.
