Skivbolag: Supertraditional Utgivet: 5 september 2025
Juan Romero föddes i Argentina och kom till Sverige som sextonåring. Under 90-talet – då många nynazistiska och rasistiska organisationer fann grogrund i den ekonomiska lågkonjunkturen och den eskalerande flyktingströmmen från Balkan – fördjupade och förkovrade sig Romero i dans och musik. Han studerade bl.a. candombe, en dans- och musikstil som utgör en dominerande del av Uruguays kulturella arv och identitet, och han var en del av Rinkeby Sambaskola, där han bl.a. lärde sig grunderna i brasilianska rytmer.
Intresset för slagverk och olika kulturers musikliv skulle sedermera, under 2000-talet, resultera i att Romero själv började arrangera kurser och workshops, för att 2014 kulminera i en kandidatexamen i Musik från andra kulturer vid Kungliga Musikhögskolan. Studier som han för övrigt påbörjade 2010, samma år som Sverigedemokraterna tog plats i riksdagen.
På samma sätt som Sverigedemokraterna är en produkt av sina nynazistiska och rasistiska rötter, är Juan Romeros Manuella Orkester i hög grad en produkt av Romeros rötter – om än diametralt motsatta förstås. Där SD i dag slår politiska mynt av sin skrämselpropaganda och röner framgång med en karg kyla som bara breddar samhällsklyftorna, gör Juan Romeros Manuella Orkester precis det motsatta.
Musiken på debutalbumet Lua Armonia är varm, nyfiken och inkluderande, med ett tillbakalutat uttryck som bottnar i och springer ur ren och skär kärlek till urkällan – musiken i allmänhet, och styrkan i att förena kulturer i stället för att särskilja dem.
Orkestern, som utöver Romero själv på slagverk består av Julia Strzalek på saxofon, Pelle Vallgren på trummor, Alex Sethson på piano och Vilhelm Bromander på bas, blandar ohämmat och inspirerat från en handfull folkmusikaliska diasporor och når, via sitt fria och improvisatoriska förhållningssätt till jazz, fram till ett uttryck som är smittsamt och glädjefullt. Rytmer och toner från Sydamerika och den karibiska övärlden gör det snart sagt omöjligt att sitta still – bara det lekfulla anslaget i ”Hos Visnek” förtjänar medalj av allra finaste valör för sin förmåga att omvandla tristess till själaglädje.
Goran Kajfeš gästspelar på ”One of Those Days”, en tio minuter lång spirituell hymn och albumets bästa spår, och avslutande ”Det lila vemodet” skapar med sitt lite oroliga och spattiga sound en effektiv kontrast till allt det varma och inkluderande som annars utgör Lua Armonia – som om Romero ändå vill understryka att det trots allt och dessvärre finns krafter i världen som går stick i stäv med hans kall att förena kulturer med musik och glädje, hur enastående korkat det än må vara.
