Musik för vänskap, som släpps den 3 april, är Henrik von Euler och Richard
Jäverlings tredje studioalbum tillsammans som Jäverling ◇ von Euler. Tidigare har de två vännerna släppt musik som Dödens Dal, samt som Virke, där även Billie Lindahl varit med. Men när von Euler och Jäverling gick ned i skyddsrummet i
Årsta den här gången var det egentligen inte med avsikten att producera ett nytt album. Det
fanns inga planer på det. Tanken var att de skulle spela in stommar för att använda
som loopar och bakgrundsljud till en annan produktion.
– En snabb affär var det tänkt som, menar Henrik Von Euler.
Flytande lunch med mellanöl på fredagen och sen ner i studion för att spela in
en eller två tagningar.
När duon sedan lyssnade genom de tio bakgrunder som de improviserat
fram, och spelat in live, kände de direkt att materialet stod på egna ben. Den
ofta ganska ansträngande och uttråkande processen som innefattar postproduktion
och pålägg behövdes inte. Knappt någon mix heller.
– Det lät redan klart som det var. Närvaron,
slumpmässigheten och ögonblicksbilden kändes starkare och viktigare än allt
annat, och så gjorde det ju också att vi fick mer tid över till annat.
Med facit i hand tror von Euler att det var därför de
spelade som de gjorde. De trodde helt enkelt inte att någon skulle höra musiken
i den ursprungliga formen, eftersom den var tänkt att ingå i något större. De
startade processen i tron om att det skulle vara något annat, något som visade
sig fel.
– Det här är något vi pratar om ofta; att tänka att man ska
göra något, gå in i det med själ och hjärta, och misslyckas. Det finns något
fint och oberäkneligt i det. Det sista man vill göra är att spela in en skiva
som man redan vet hur den låter. Då blir det bara en kopia av något annat. Värdelöst.
Jäverling och von Euler kallar Musik för vänskap ”ett
ambient tyngdtäcke för sömnlösa nätter”, och påstår att ”poängen med ambient
framstår som tydligast när den får kontrastera mot alternativen, mot samtid och
omvärlden”. En väldigt fin programförklaring.
Vad är själva poängen ambient, tycker ni?
– Oansenlig musik utan struktur, melodier och kontext. För
vila och återhämtning. Knappt något innehåll. Sedan är ju genren ett träd med
många grenar, valiumambient är ur terapisynpunkt ofta helt perfekt men kan slå
snett. Man får passa sig noga!
Låttitlarna på Musik för vänskap är inte sällan dystopiska
och anspelar på någon form av förödelse (”I skuggan av tiden”, ”Förhöjd
undergång”, ”Eftervärldens melodi”). Omslaget pryds av en färggrann kärnvapenexplosion.
Därtill är alltså albumet inspelat i ett skyddsrum.
Hur kommer det sig att ni valt att fördjupa er i
förödelse?
– Till skillnad från våra tidigare album som Jäverling ◇
von Euler fanns det initialt inget klart koncept för vilka
teman musiken skulle gestalta. Vi hade dock tidigt på bordet
ett svampmoln i pastell. Med en sådan stark utgångspunkt kommer resten ofta helt naturligt. Elände och medhårsambient i någon slags
samklang.
Samtidigt som det vilar en allvarsam och definierad
tyngd över det här albumet härbärgerar musiken likväl en enorm tröst. Det finns
något svårdefinierat hoppfullt i de här tio spåren. Inte minst har det en titel
som står i fin kontrast all förödelse.
Varför har ni valt titeln Musik för vänskap?
– Själva albumtiteln var ett tidigt utkast som vi först
kasserade. När idéen till omslaget föll på plats kändes vänskapstemat
intressant igen, när det varma och nära fick konstrasterna mot det tröstlöst
hotfulla.
Vad har arbetet med albumet haft för inverkan på er
vänskap?
– Vi bor inte längre grannar, så vi behöver planera och mer
medvetet vårda vår vänskap idag. Att ses och spela är ett viktigt nav. Jag tror
att vi är mer sams nu än förr om åren. Dels för att vi ses mindre, men vi har
väl också lärt oss att acceptera varandras knäppheter.
