Oren Ambarchi, Johan Berthling, Anders Werliin
Ghosted III

Skivbolag: Drag City Records
Utgivet: 29 augusti 2025

Den musik som Oren Ambarchi, Johan Berthling och Andreas Werliin gör tillsammans är nästan numerisk till formen; rent strukturellt ter den sig matematiskt perfekt, inte sällan närbesläktad den klassiska musikens förbestämda stadgar och bestämmelser. Samtidigt är det ett absolut intuitivt och ögonblickligt uttryck, som aldrig talar om hur man som lyssnare ska känna, utan där njutningen oavkortat ligger i att – till ganska stor utsträckning – bara tillåta sig själv att sväva med. Något som helt återspeglar de improvisatoriska förutsättningarna under vilka den kommit till.

På så sätt påminner de tre album som trion har släppt mycket om den musik som den tyska etiketten ECM har givit ut sedan starten 1969. Ghosted I–III rör sig alldeles fritt i det där gränslandet mellan konst- och populärmusik som kännetecknar ECM:s utgivning, där lika delar plan och kaos utgör basen. Likt  exempelvis Ralph Towners Solstice (1975) och Steve Reichs Music for 18 Musicians (1978) utgörs Ghosted III av en stadigt ihållande puls av minimalism, där klang och tonal rymd står högt i kurs.

Men efter två album har Ambarchi, Berthling och Werliin också tillåtit sig själva att frångå den sammansättning som gjorde Ghosted I (2022) och Ghosted II (2024) till några av sina respektive utgivningsårs mest intressanta och lyckade album. I alla fall delvis. Ghosted III är något lösare i konturerna, liksom mjukt spretigare, än sina föregångare och ljudbilden mer drömsk och – om möjligt – mer hypnotisk än tidigare. Många spår, exempelvis den långsamt inkännande ”Do”, är kosmiskt laddade ballader där den kraut-dub-jazziga inramningen har vridits ned en aning för att ge plats åt ännu mer rymd och ännu mer färg. Det är en klädsam utveckling, som känns både organisk och självklar.  

Ambarchis experimentlusta har givits mer utrymme på Ghosted III, och ganska ofta är hans effektförvrängda gitarr meditativt psykedelisk. Ganska ofta tillgodoser den hela veckans meditativa ambientbehov. Det är också gitarren som oftast bidrar med de där små skiftningarna – detaljerna! – som ideligen leder hela trion mot nya, oväntade områden, och som hela tiden ser till att lyssnaren är alert.

Ghosted III är musik av en trio som är helt symbiotisk, som åstadkommer något enormt med till synes små medel, och ingenstans är det mer tydligt än i de två avslutande och långsamt lunkande spåren ”Panj” och ”Shesh”. Här når den hittills framlagda formulan som är Ghosted någon slags kulmination, där drömmen är ömsom feberstinn, ömsom eterisk, och helheten oavbrutet engagerande och fantastisk.