I ett branschklimat där de stora aktörerna ständigt dominerar
blir de mindre och oberoende alltmer viktiga, inte minst ur ett perspektiv som har
för avsikt att främja såväl mångfald som kulturell verkshöjd. Det är en marknadsmässig
företeelse som går igen i snart sagt all kultur; den att det inte sällan är hos de mest
marginaliserade bolagen som de mest intressanta kulturyttringarna går att
finna.
Idag lanserar Tidens Larm Etiketten, en med jämna mellanrum
återkommande artikelserie med avsikt att kasta välförtjänt ljus på de entusiaster
som förlitar sig på integritet och passion, och som obönhörligen arbetar för en
bredare, mer varierad kultur.
Och först ut är den finska etiketten Ultraääni Records.
För tio år sedan, när Arsi Keva stod i begrepp att starta
Ultraääni Records, vände han sig till vännen Sami Sänpäkkilä – som driver
skivbolaget Fonal Records – för råd och vägledning. Det råd han fick var lika
kort som det var som kärnfullt: ”Gör det bara inte.”
Men Arsi lyssnade inte. I stället sjösatte han Ultraääni
2016, främst som ett sätt att bidra till den lokala musikscenen i Tammerfors –
eller Finlands ”motkulturella huvudstad”, som han själv kallar den. Den
ursprungliga visionen var ett pågående projekt där han kunde samarbeta med sina
vänner som gjorde musik, och göra den tillgänglig för andra.
– Det började i liten skala. Jag gav ut kassetter i upplagor
om högst 75 exemplar. Jag skrev ut kassettomslagen i skolan, eller varhelst jag
kunde.
Idén att driva ett skivbolag hade dock funnits länge. Redan
under studietiden i etnologi i Jyväskylä 2009–2012 visste Arsi att han ville
engagera sig i undergroundmusikscenen. I Jyväskylä fanns internetradiostationen
Radio Hear, som även anordnade evenemang.
– Min kusin Helena var en del av Radio Hear-gänget, och
eftersom jag inte kände någon i stan började jag umgås med dem.
År 2013 flyttade Arsi till Tammerfors för att studera konst.
Tre år senare, när en knäoperation hindrade honom från att åka skateboard,
kände han att han behövde lägga sin tid och energi på något annat. Det var då
idén om skivbolaget började ta form på allvar.
–
Numera finns bolagets publik främst utomlands, men grundtanken är fortfarande
densamma: att sprida lite glädje i människors liv genom att erbjuda riktigt bra
musik. Jag vet att det är väldigt svårt att driva en skivbutik i dag, så jag
blir verkligen glad om mitt bolag kan bidra till att en butik får fler
betalande kunder.
Ultraäänis utgivning har genom åren varit både
mångfacetterad och bred. Skivbolaget har släppt album inom en rad olika genrer,
däribland finsk folkmusik, psykedelisk rock, dub, synthpop och experimentell,
improviserad pianomusik. På senare tid har dock fokus legat på jazz, och
bolaget har gjort sig ett namn just för sina jazzutgåvor.
– Det verkar finnas ett växande intresse för jazz bland
människor med olika bakgrunder, säger Arsi. Jag inspireras oftast av musiker
som har ett eget tillvägagångssätt – människor som följer sin egen väg i
konsten och i livet. Jag uppskattar verkligen den attityden och det
förhållningssättet, som ofta finns just inom jazzen.
Att följa sin egen väg i konsten är något Arsi själv tagit
fasta på i sitt arbete med Ultraääni. Han gör mycket av arbetet kring
distributionen själv, inklusive designen av skivomslagen.
– Jag använder tuschpennor, scanner, skrivare och Photoshop.
Det blir oftast en blandning av sådant jag ritar för hand och sådant jag
kopierar. Jag inspireras mycket av hur Sun Ras skivor såg ut – de han gjorde på
Saturn. Även andra privatpressade utgåvor och handritade reggaeetiketter hör
till de estetiska referenser som syns i bolagets utgivningar.
Tidigare tryckte Arsi omslagen i Helsingfors, hos den
grafiska verkstaden Kalasataman Seripaja. Men nyligen, i samband med att han
flyttade hela Ultraääni-verksamheten från sin källare till en större studio i
Tammerfors, köpte han egen utrustning för screentryck. Målet är att på sikt bli
helt självförsörjande vad gäller designen.
– Jag gillar tanken på att arbetet – alltså de handtryckta
omslagen – får ett eget liv. Att någon hittar en skiva i en butik någonstans,
blir nyfiken på det handgjorda utseendet och bestämmer sig för att ge den en
chans.
Artisterna som samarbetar med Ultraääni är både inhemska och
internationella. Akter från den lokala scenen i Tammerfors söker Arsi själv
upp, exempelvis på den lilla undergroundscenen Pethaus. Med de utländska
artisterna är det oftast tvärtom.
– På något sätt hittar dom mig. Jag vet inte riktigt hur,
men dom kanske känner till skivbolagets utgåvor och tycker att etiken och
estetiken stämmer överens med deras arbete – och då vill dom samarbeta. Det var
till exempel så jag började jobba med Organic Pulse Ensemble, det svenska
jazzprojektet av multiinstrumentalisten Gustav Horneij.
Oftast tar Arsi hjälp av vänner när ett album ska
färdigställas. Samuli Tanner och Jarno Alho har mastrat mycket av bolagets
utgivning, och Fredrik Lavik – som driver Jazzaggression Records – har tidigare
hjälpt till med distributionen.
– Jag är verkligen tacksam för allt han gjort!
Numera sköter Arsi dock distributionen själv.
– Det innebär att jag packar och skickar skivor till butiker
över hela världen. Om det blir för mycket att hantera själv, betalar jag en vän
för att hjälpa till ett par dagar med att packa. Det känns fantastiskt att
kunna erbjuda jobb till mina vänner. Tiderna är tuffa och pengarna räcker inte
till för någon – åtminstone inte någon jag känner.
I dessa digitala tider fokuserar Ultraääni främst på fysiska
utgåvor. Målet har alltid varit att ge ut artefakter som kombinerar bildkonst
och musik. Vissa utgåvor finns digitalt på Bandcamp, mest som ett sätt att
marknadsföra de fysiska skivorna. Arsi har inte mycket till övers för Daniel Ek
(Spotifys ägare) och hans syn på hur musik och andra affärsområden ska
marknadsföras.
– Jag läste nyligen att han donerat en löjligt stor summa
till militärteknologi. Jag vill hålla mig så långt borta som möjligt från allt
han och hans företag representerar.
För närvarande råder ekonomisk depression i Finland. Inte
helt olikt Sverige består regeringen till största delen av en extremt
högerorienterad falang, vars nedskärningsiver håller på att rasera det finska
samhället. Det, i kombination med att många människor under de senaste åren har
vant sig vid att inte behöva betala för musik, gör det utmanande att driva ett
skivbolag.
– Konst, själva idén om den och om att skapa den, är något
som högern aldrig kommer att förstå. Eftersom dom inte kan begripa den
grundläggande idén – och inte heller tjäna pengar på den – tycker dom att den
bör raderas. Det är en av anledningarna till att regeringen skär ner på alla
kulturområden i Finland. Det är en atmosfär som gör det svårt att arbeta inom
kultur och konst. För att uttrycka det enkelt: den största utmaningen för allt
på den här planeten är kapitalismen. Det är det värsta ekonomiska system man
kan tänka sig.
Arsi Keva om två rekommendationer från Ultraäänis katalog:
– Om jag måste välja en utgåva att rekommendera blir det den
första Oiro Pena 10'' (Ultra-023). Den startade verkligen något nytt och satte
riktningen för bolaget. Jag är väldigt stolt över den utgåvan. Jag
screentryckte omslagen själv på Kalasataman Seripaja mitt i natten och hann
precis med sista bussen till Tammerfors. Två dagar senare åkte jag och min fru
för att arbeta på Midnight Sun Film Festival i Sodankylä. Fredrik Lavik hade
gjort ett inlägg om skivan på sociala medier och beställningarna började
strömma in. Jag satt och packade beställningar i baksätet på bilen hela vägen –
typ 1000 kilometer. Det var galet.
– Och så finns det den här killen som kallar sig Lightman –
”Finlands Augustus Pablo”. Jag är verkligen stolt över att kunna hjälpa till
att ge ut hans skivor. Han är en legend inom Helsingfors skateboardscen, och
jag har varit ett fan av honom sedan jag var liten.
– Lightmans nya LP, Trombi, släpps i augusti.
Utgåvan är ett samarbete mellan Ultraääni, Helmi-Levyt och den legendariska
Helsingforsbaserade skivbutiken Eronen, där jag har varit stamkund sedan jag
var typ 15. För mig personligen är det här en väldigt viktig utgåva.
Läs också vår recension av Ville Vallavuos album Commemoration Song, utgiven på Ultraääni.
