Skivbolag: Hopestreet Recordings Utgivet: 15 november 2024
Den oberoende och ideella branschorganisationen
Music Victora, som företräder bl.a. musiker och evenemangslokaler, har nyligen i
en studie fastslagit att det årligen anordnas ca 62000 konserter i Melbourne.
Det är en imponerande siffra, som ger vid handen att antalet liveframträdanden i delstaten Victoria,
där Melbourne är huvudstad, är tre gånger det nationella
genomsnittet. Staden som fostrat såväl The
Birthday Party som Kylie Minogue och The Avalanches gör med andra ord inte bara
anspråk på att vara delstatens, utan hela Australiens musikaliska huvudstad. Ser man till de många akter som de senaste
åren dykt upp från Melbourne (Surprise Chef! Glass Beams!) krävs det ingen
studie för att konstatera att miljonstaden är en ypperlig grogrund för ny musik, något som förmodligen inte har så lite att göra med att
antalet spelställen är många, eftersom efterfrågan bevisligen är stor.
I dagens klimat, där streamingtjänster mer än delvis lagt sordin på
skivförsäljningen, utgör ju liveframträdandet (och sedermera turnerande) många gånger den viktigaste inkomstkällan för en artist.
Att spela live är förstås också ett sätt att nå
ut till en bredare publik, något som Ella Thompson tagit vara på. Den Melbourne-bördige
artisten, som fullängdsdebuterade i fjol med Domino, har rykte
om sig att bjuda på hypnotiska spelningar, där hennes mångsidigt kraftfulla
röst står i centrum för en unik och innerlig upplevelse. Thompson har turnerat
flitigt, både i och utanför Australien, och agerat förband till bland annat
Thee Sacred Sould och Angel Olson.
Uppbackad av medlemmar från Melbournes ständigt expansiva DIY-scen (däribland tidigare nämnda Surprise Chef) fortsätter Ella Thompson på
Ripple On The Wing sin högst personliga kartläggning av gränslandet mellan
klassik och samtida soulmusik. Hennes svängiga och euforiska neo-soul är inte sällan understödd av existentiella och självutlämnande texter som inte bara
berör de för genren klassiska beståndsdelarna (läs kärlek och längtan), utan också
mer universella spörsmål, som exempelvis behandlar personlig tillhörighet och vikten
av att äga och fullfölja sin egen agenda. Det hela är varmt och omfamnade
inramat, med förtjusande arrangemang och svävande vokalharmonier. Pluspoäng delas
ut för nyttjandet av cembalo.
Samtidigt uppehåller sig något oävet, närapå
spöklikt, i den här musiken. Små små nyanser och texturer som går lite på
tvären med hur man förväntar sig att soul om delar jordmån med Martha Reeves
& The Vandellas ska låta. Kanske har det med den där cembalon att göra? Det
piggar emellertid upp, och kommer Ripple On The Wings att behålla något gåtfullt, som bidrar till att albumet förblir intressant hela vägen. Tydligast blir det i inledande ”Let There Be Nothing” (som dragit
inspiration från Carmela Sopranos skilsmässa från Tony i Sopranos). Smått oemotståndliga bangern ”Omen” är ytterligare ett exempel.
Det finns ett risktagande och en osäkerhetsfaktor med att ta så tydligt avstamp i det förflutna som Ella Thompson gör. Men hennes sömlösa närvaro i musiken och fingertoppskänsla för detaljer belönar sig, och tillintetgör effektivt risken att Ripple On The Wing blott skulle vara en billig och nostalgisk upprepning av något som redan gjorts till perfektion.
