Skivbolag: Slowcraft Records Utgivet: 5 februari 2025
Dött ljus,
som består av de i Stockholm hemmahörande producenterna Johan Kisro och Petter
Lindhagen, visar prov på såväl nyfikenhet som genreöverskridande kreativitet på
sin debututfärd, EP:n Bottna. Från ett omsorgsfullt urval av dämpade takter
och mjukt behagliga melodier presenterar sig Kisro och Lindhagen för omvärlden med
en varierande och koncentrerad samling låtar som alla flyter samman som de
noggrant sammanlänkade delarna av en svit.
Det är en varsam
och omhändertagande electronica det rör sig om, som har sin plats någonstans
alldeles i utkanten av dansgolvet, samt senare i hörlurarna, på väg därifrån. Jag
kommer, under en sen kvällspromenad i Dött ljus fina sällskap, helt osökt att
tänka på den magnifikt namngivna och synnerligen älskvärda strömningen inom brittisk klubbmusik som gick under benämningen nightbus.
Rörelesen lanserades som en slags postklubbmusikalisk idévärld av musikbloggen
StayGlued, någon i början av 2011, och kännetecknades av de ljud
vars primära uppgift var att tjänstgöra som både umgänge och terapeut – precis som
Bottna har potential att göra! – i det eventuella tomrum som infann sig
efter en klubbvistelse, ett sorts soundtrack för uppehället mellan dansgolv och
sänghalm, om man så vill. Mixtejpen som sparkade igång det hela och gav strömningen
dess namn finns alltjämt (delvis) tillgänglig för den som vill; Yes, i do like night
bus.
Precis som
många av spåren på mixtejpen genomsyras de sex låtarna på Bottna
av en bestående känsla av mystik, och av ett nästan omöjligt tätt duggregn som
stilla lägger sig som en tunn film över allt som kommer i dess väg. Här finns
en organiskt driven ljudbild, som varvar bitterljuv och meditativ ambient med
taktfasta och förhållandevis föränderliga rytmer. Med tiden, ju längre EP:n lider, tappar låtarna liksom fart, och finner sig mer och mer hemma i en
sällsam atmosfär, där uppstyckade piano-klanger, ömsint hummande och smakfullt
nedtonade gitarrer plötsligt får utrymme. Den här övergripande tempoväxlingen
är absolut ingenting negativt, snarare precis tvärtom, som om låtarna – som
initialt ter sig lite rastlösa – vill vagga in lyssnaren i ett tillstånd av ro.
Det är alltså
inte sällan i de lugnaste stunderna som Bottna berör som allra mest. Då ger
mellanrummet mellan rytmerna resonans och frambringar en enormt trivsam och
dynamisk ljudbild; bitvis sparsmakad och återhållen: bitvis pulserande och
dramatisk.
