Skivbolag: Sing a song fighter Utgivet: 10 oktober 2025
Sedan det sju år unga debutalbumet Tänk på döden har det Umeåbaserade bandet Barnet genomgått en del förändringar. Den uppmärksamme noterar exempelvis att Love Kjellson har lämnat bandet, och att Amanda Lindgren har tillkommit. Förutom multiinstrumentalisten Lindgren består trion numera alltså av grundaren Frida Johansson och Linnea Nilsson, som anslöt i samband med den tredje EP:n.
Men den uppmärksamme märker också att mycket är sig likt. Bland annat har den 1900- och bob hund-bekante Christian Gabel haft ett par fingrar med i spelet även denna gång. Barnet och Gabel samarbetade redan på debuten, och på Galen och kär, som uppföljaren heter, fortsätter de att förena trestämmig sång med analoga syntar och frammanar därigenom en dystopisk och drömsk pop – så skör och skimrande vacker att tankarna utan omsvep far iväg mot Mazzy Star-domäner.
För
det mesta glittrar faktiskt på Galen och kär. Ljudvärlden är fullkomligt knökfull av syrerik atmosfär, och den himmelska air som stämsången medför skapar en sakral stämning där melodierna svävar fram alldeles motståndslöst. Det är förhållandevis enkel pop i grunden, men likt tidigare nämnda Mazzy Star ligger det geniala i detaljerna: det försiktiga blåset på ”Gröna duvor” och ”Gå hem”, den suggestiva stämningen som trummaskinen – helt utan att vara våldsam – piskar upp på ”Halleljua”, och den kosmiska vajben på ”Blå Planeter”. Allt detta, och mycket därtill, bidrar till en helhet och ett uttryck som är rättframt och ärligt. Antagligen är det också därför – för att musiken känns så genuin – som de inte sällan finurliga och existentiella texterna träffar rätt varje gång, vare sig de handlar om havererade förhållanden eller fåglar med långa ben och besatt blick.
Jag kan inte undgå att ägna Göteborgsorkestern Orkan och deras album Vakendrömmar från tidigare i år en och annan tanke när jag lyssnar på Galen och kär. För trots sina olikheter gör de båda musik som har ett slags psykedeliskt arv att tacka, och som åtminstone bitvis har sina rötter i en svensk folkmusikalisk tradition. Men det som främst förenar Barnet och Orkan är nyfikenheten – och den påtagliga, obotliga viljan till framåtrörelse. Beståndsdelar som inte bara har genererat två verk som gör anspråk på höga positioner över årets bästa svenska album, utan som också visar att både den svenska popen och den svenska rocken trots allt mår väldigt bra.
